Kort sagt: Politikernas, myndigheternas och mediernas kramande av entreprenörerna når nya höjder. Men i takt med att entreprenörskapet tillskrivs allt mer magiska egenskaper ökar också risken för en obehaglig baksmälla. Det är dags att återvända till ursprunget om inte dagens frälsare ska bli morgondagens syndabockar.
Av: Erik Olausson, nyhetschef
Lite över 3.000 besökare lockades till drygt hundra programpunkter förra veckan när Entreprenörsveckan i Båstad hade premiär. Inget dåligt facit för ett helt nytt arrangemang på den skånska landsbygden, även om Båstad sedan tidigare är ett av näringslivets favoritresemål i sommarhettan.
Initiativtagaren Mikael Heinigs ambitioner slutar emellertid inte där. Arrangemanget utökas till nästa år och i en intervju med Sydsvenskan målade han redan vid invigningen upp visionen att Entreprenörsveckan i framtiden ska bli större än Almedalen på Gotland.
Det är vid närmare betraktelse ett häpnadsväckande uttalande. Inte främst för att Almedalen med årets 3.400 programpunkter är större än någonsin, utan för att ett arrangemang som enbart fokuserar på entreprenörskap i olika former därmed skulle vara större än Almedalens hela smörgåsbord av politik och samhällsfrågor. Gräddan av entreprenörer skulle locka större publik än de tyngsta offentliga makthavare vi har i Sverige.
Det säger något om hur upphaussat entreprenörskapet blivit, långt utanför den bubbla av innovatörer, affärsänglar och rådgivare som svärmar på inkubatorer och pitchtävlingar. Små förhoppningsbolag utan kunder, anställda eller intäkter fyller dagstidningarnas ekonomisidor och börsens smålistor. Själva ordet har blivit så hett att det börjat användas även för mer eller mindre ideella initiativ att lösa samhällets sociala utmaningar.
Det är en problematisk utveckling, om än förståelig. Små innovationsbolag är spännande, ny teknik kittlar och alla hoppas kunna vara först att haka på nästa stora dundersuccé. De snabbast växande småföretagen står dessutom för en oproportionerligt stor andel av nytillkomna jobb. Då är det lätt att glömma hur liten del av ekonomin som entreprenörsbolagen faktiskt utgör:
Trots att 99,4 procent av de svenska företagen räknas som småbolag sysselsätter de tillsammans inte ens hälften av den privata arbetskraften. Merparten är enmansfirmor inom allt från frisörsverksamhet till skogsbruk och revision. En överväldigande majoritet av alla skåningar kommer aldrig sätta sin fot på Minc, Ideon Innovation eller Media Evolution City.
Det är hög tid att låta både ordet entreprenör och entreprenörerna återvända till innovationsbubblan. Dagens fartblinda hyllande av entreprenörskapet riskerar annars att slå tillbaka mot entreprenörerna själva. Det är de som får skulden när börsen väl vänder nedåt och småsparare som tecknat aktier i nylistade innovationsbolag ser sina pengar gå upp i rök. Det är de som får stå till svars när det visar sig att entreprenörskap inte är något magiskt pulver man kan strö på allt ont i samhället.
För den konspiratoriskt lagde syns redan tecken på trötthet mot allt strålkastarsken på entreprenörskapet. Efter att har fördubblats 2012 har antalet föredrag och seminarier om entreprenörer sjunkit något till årets upplaga av Almedalen, samtidigt som arrangemanget i övrigt vuxit dramatiskt. Av årets 3.400 programpunkter är det bara runt 100 som direkt berör entreprenörskap. En stor del av dem handlar dessutom om socialt entreprenörskap.
Varje gång någon säger entreprenör dör en kattunge skrev några nybakade studenter i Linköping på en banderoll till sitt studentflak. Det kan tolkas som ungdomligt oförstånd, men om vi inte passar oss dröjer det inte länge förrän ordet entreprenör åter är en svordom i många kretsar. Dagens ungdomar är trots allt morgondagens makthavare.
